evelinajustnu

Mona har tjatat på mig om att jag bloggar för lite. Jag har helt enkelt inte haft någonting att skriva om. Mycket i skolan är ju helt meningslöst att både skriva och läsa om men nu äntligen är projektarbetet klart och det föll en mycket tung sten från mitt bröst. Det är förmodligen det jobbigaste jag varit med om och jag vill inte göra om det, även om jag måste om jag tänker fortsätta plugga. Ångest bara över att tänka på det.

Sen jag skrev sist har jag fått mina tänder och ser helt okej ut i käften. Jag kan äntligen äta Dumlekakor som var mitt löfte att göra när allt var klart. Jag har varit i Sälen och åkt skidor och spanat på heta liftkillar. Viktigaste av allt som har hänt är ju såklart att Sandra, min älskade, har blivit frisk och har världens sötaste hår.  Jag kanske inte heller har berättat att min efterlängtade ishockeykarriär har börjat. Snart ser ni mig i damkronorna! (in my dreams) 

En annan viktig händelse är att vi har fått en ny lärare i räddningstjänst. Han heter Peter och han är inte ful direkt. Jag och Mona hade ett seriöst samtal om honom idag. Jag kan lova att det stannar mellan oss men att det var ett otroligt intressant och givande samtal. Bland annat kom vi fram till att vi skulle ha ett viktigt samtal med honom. I enrum.