Vilken dag!
Idag har jag åkt tåg!
Redan en bit före Skutskär reste jag och bror oss upp och stälde oss längst bak i tåget, vid våra väskor. Där kunde man se bakåt från tåget, på rälsen! Riktigt fint att se snön glittra bakom tåget! Det kom en dam och pratade lite med oss. Hon skulle av i Gävle och röka eftersom hon skulle ända till Lule. Vi var framme i Gävle tjugo över tio på kvällen. Tanten skulle vara hemma halv tolv nästa förmiddag. Jag ber om ursäkt till alla norrlänningar jag har sårat i mina dagar på grund av min brist på Norrlandskunskap.
När vi klev av tåget frös snoret i min förkylda näsa till is direkt! Friskt och skönt tänkte jag och sa adjö till Martin och började traska upp för backen mot Brynäs. En stor backpacker-rygga, en dator och den fina "dramaten" som jag fick i julklapp, fylld med andra julklappar. Ganska mycket att bära med andra ord. Mamma tyckte att jag skulle ta taxi men det är ingenting för starka typer som jag. Det är någonting speciellt med den där dryga backen, jag gillar den, jag får en mysig stämning i kroppen!
När jag äntligen var hemma möttes jag av min lila hall, mina ljusstakar i fönstrerna... men också lite mysko saker. Min brandvarnare på bordet med batteriet bredvid. Någonting annat mycket mystiskt var pipandet som kom från köket. Någonstans, under diskbänken lyckades jag klura ut, var det någonting som pep. Jag ringde bror som är den mest otekniskaste jag känner och han sa att jag trots den sena timman skulle kontakta min lilla hustomte: Lojsan! Så blev det och hon kom fram till att det var ett larm för att varna att det fanns en vattenläcka. Vem som kan göra nått åt det en söndagkväll vid elva viste hon inte så hon skulle fixa det imorgon. Tills dess får jag stå ut med pipet...
Jag ångrar att jag glömde mina hörlurar i Borås...
Redan en bit före Skutskär reste jag och bror oss upp och stälde oss längst bak i tåget, vid våra väskor. Där kunde man se bakåt från tåget, på rälsen! Riktigt fint att se snön glittra bakom tåget! Det kom en dam och pratade lite med oss. Hon skulle av i Gävle och röka eftersom hon skulle ända till Lule. Vi var framme i Gävle tjugo över tio på kvällen. Tanten skulle vara hemma halv tolv nästa förmiddag. Jag ber om ursäkt till alla norrlänningar jag har sårat i mina dagar på grund av min brist på Norrlandskunskap.
När vi klev av tåget frös snoret i min förkylda näsa till is direkt! Friskt och skönt tänkte jag och sa adjö till Martin och började traska upp för backen mot Brynäs. En stor backpacker-rygga, en dator och den fina "dramaten" som jag fick i julklapp, fylld med andra julklappar. Ganska mycket att bära med andra ord. Mamma tyckte att jag skulle ta taxi men det är ingenting för starka typer som jag. Det är någonting speciellt med den där dryga backen, jag gillar den, jag får en mysig stämning i kroppen!
När jag äntligen var hemma möttes jag av min lila hall, mina ljusstakar i fönstrerna... men också lite mysko saker. Min brandvarnare på bordet med batteriet bredvid. Någonting annat mycket mystiskt var pipandet som kom från köket. Någonstans, under diskbänken lyckades jag klura ut, var det någonting som pep. Jag ringde bror som är den mest otekniskaste jag känner och han sa att jag trots den sena timman skulle kontakta min lilla hustomte: Lojsan! Så blev det och hon kom fram till att det var ett larm för att varna att det fanns en vattenläcka. Vem som kan göra nått åt det en söndagkväll vid elva viste hon inte så hon skulle fixa det imorgon. Tills dess får jag stå ut med pipet...
Jag ångrar att jag glömde mina hörlurar i Borås...
Kommentarer
Trackback
