evelinajustnu

Imorgon tar Sandra Melin studenten. Ett helt år efter mig, trots att vi gick ettan, tvåan, trean, fyran, femman, sexan, sjuan, åttan, nian, ettan och nästan hela tvåan i samma klass, eller iaf samma skola.

Under de här åren har vi gjort MYCKET tillsammans.

På mellanstadiet var vi jobbiga. Extra jobbiga var vi nog mot Ingela, vår fröken. Vi skrev mail till henne(många mail), frågade ut henne om kärleken och var allmänt störande. Vi var nog inte så snälla mot Daniel heller. Daniel var en av våra klasskamrater som vi tyckte mycket om! Han var rolig och snäll. I våra mail till Ingela berättade vi att Danne var bög, vilket han inte var!

Farsane är en annan viktig person som måste nämnas när vi pratar om min och Sandras vänskap. Farsane kom till sverige när vi gick i femman. Eftersom hon inte pratade svenska hamnade hon i en så kallad förberedelseklass där hon lärde sig det svenska språket.

När det, i sexan, var dags att välja två klasskamrater man gärna ville hamna i samma klass som i högstadiet valde jag och Sandra självklart varandra. Minns inte riktigt vem den andra vännen var. Givetvis hamnade jag och Sandra i samma klass. 7h. Det var en till från vår gamla sexa som hamnade i vår klass. Daniel såklart! Han hade valt mig och Sandra! Det var ett bra val! Även Farsane från förberedelseklassen hamnade med oss! Jag och Sandra sökte genast upp henne och berättade att hon minsan skulle få lov att börja hänga med oss! Hon såg livrädd ut...

Varje morgon, från sjuan till nian gick eller cyklade jag, Daniel och Sandra tillsammans till Bodaskolan. Ibland var Farsane också med. I nian var hon med varje dag!

Första dagen i sjuan skulle vi ta kort. Jag, Sandra och Danne kom försent. Sjuans skolkatalog är nästan viktigast i världen! Det är i den alla nya små sjuor sitter och spanar och kollar in alla klasser. Jag, Sandra och Daniel är röda i ansiktet och alldeles svettiga! Lika snygga ändå!

Daniel blev snabbt polare med grabbarna i klassen och jag, Sandra och Farsane (som nu var så sjukt bra på svenska att hon slapp förberedelseklassen) blev en del av ett tjejgäng. Det blev vi och brudarna från Fjärdingskolan: Mona, Shano och Carro.

Vi var nog väldigt jobbiga på högstadiet också men herregud va roligt vi hade! Vi älskade Harry Potter! Vi var kära i Mr H (snyggaste elevassistenten som sjöng i band)! Vi älskade Renato (världens bästa matte- och kemilärare)! Vi firade Renatos födelsedagar! Vi tyckte illa om Susanne (mindre bra SO-lärare)! Sandra lurade skjortan av Susanne på första april (vilket resulterade i att Sandra blev jagad av Susanne runt skolan)! Vi hade en lista på killarna i G-klassen!

Helt plötsligt var högstadietiden slut och det var dags att välja gymnasieskola. Sandra ville inte söka alls. Jag sökte Omvårdnad-räddningstjänst och kom in. Jag ville bli brandman. Sandra sökte ändå och som tur är valde hon Barn och fritid som som tur var finns på samma skola som mitt program.

Under gymnasiet sågs vi i korridorerna och snackade och busade! Sandra försökte para ihop mig med Mattias i sin klass, även om alla viste att det egentligen var Sandra som ville ha honom.

I början av andra terminen i tvåan hände det som förändrade det mesta. Jag beskriver det i första inlägget i den här bloggen. Sandra får alltså diagnosen Lymfom, cancer i lymfkörtlarna. Eftersom hon skulle få både cellgifter och strålning slutade hon skolan. Vi satt hemma på hennes rum ibland och pratade, drack nyponsoppa och skrattade. Håret började falla av och det var inte lätt att se henne må dåligt. Hon och familjen valde efter ett tag att flytta till Skåne för att komma bort lite och för att få bättre vård.

Plötsligt mötte man inte Sandra i korridorerna längre. Det var ensamt, trots att jag hade massa underbara vänner i klassen.

Självklart åkte jag till lilla Billesholm och hälsade på min Sandra. Vi promenerade, gungade, pratade, tittade på tv (eller jag tittade på tv och Sandra somnade) och vi hade massa mys!

Sandra kom till mig och hälsade på också. En kväll hade vi Room Service-kväll! Vi älskar Johnny och Mattias! Eftersom Sandra är född på Gotland var Johnny hennes! Mattias var min!

Den dagen Sandra ringde och berättade att hon inte hade någon cancer kvar i kroppen blev jag överlycklig! Min finafina Sandra slapp en massa cellgifter och slapp att fisa giftfisar! Min finafina Sandra behövde inte strålas i den hemska apparaten mer! Min finafina Sandras hår kunde börja växa ut igen! Min finafina Sandra kunde börja skolan igen!

Skolan blev lyckad för Sandra eftersom hon hamnade i en väldigt bra mattegrupp! Hon berättade ofta om den där söta mattepojken. Han som gick förbi hennes bänk så ofta, som hjälpte henne med nått, han som alltid hälsade fast de inte kände varandra så bra. Tillslut vågade de prata på riktigt och nu är Sandra kär! Så kär! Även om jag inte har träffat honom än så vet jag att om Sandra är så kär och så gullig när hon pratar om honom så är han nog den bästa för henne. Sandra <3 Rasmus!

Grattis till studenten Sandra! Även om jag inte kan komma och fira dig så vet du att jag älskar dig! Du är bäst!