Vass, ismönster och vårsol

I tisdags var jag ute och cyklade på förmiddagen innan jobbet. Vädret var perfekt och jag hade våriga kläder på mig. Jag tog en tur som jag gått, sprungit och cyklat många gånger förr men nu var det säkert fem och tio år sedan sist. Jag cyklade genom skogen till Kypesjön. En liten sjö dit jag på låg-, mellan- och högstadiet vallfärdade tillsammans med klasskamrater för att få bada, orientera, springa skollopp eller kolla på växter. På lågstadiet gick vi dit minst en gång om året och jag ramlade varje gång i den branta backen som leder ner till sjön och varje gång gick det hål mina hängslebyxor och huden under. Varje gång grät jag. Varför skulle vi alltid springa i den? Den var ju för brant!? I tisdags gick det bättre och jag kom hem med hela knän och lite foton på is och vajande vass.
(så såg själva fotografen och nostalgikern ut)

Onsdagsnöje

Idag sprang jag benen av mig på jobbet och använde hjärnan mer än jag gjort, i sjuksköterskesammanhang, sedan jag flyttade till Borås. När jag kom hem tänkte jag egentligen bara lägga mig och däcka i soffan men först var jag tvungen att mata hjärnan med lite energi: mööööööörk chokladglass med möööörka chokladbitar i. Så galet gott! När jag ätit upp glassen var jag betydligt piggare, tog mig i kragen och cyklade till badhuset för lite vattengympa. Mina fördomar sa att det skulle vara jag och ett mindre gäng otroligt tjocka människor som skulle gympa (inte bara mina fördomar, Martin trodde att det skulle vara gamlingar och folk med trasiga knän) men det var ett stort gäng kvinnor och män, tjejer och killar som trängdes i basängen.
-
Till min oerhörda glädje var det schlagertema just idag och ni kan ju tänka er hur jag diggade! Det bästa med vattengympa är att ingen ser hur dålig man är på alla rörelser eftersom hela kroppen är under ytan. Jag stod dessutom i den djupa delen av basängen och nådde inte riktigt till botten, någonting som resulterade i många kallsupar eftersom jag skulle digga med i alla schlagers och göra avancerade rörelser samtidigt. Precis bakom mig stod en man i 40-årsåldern. Han uppskattade, liksom jag att det var mellotema och sjöng gladerligen HÖGT med i alla låtarna. Allt från Herreys Gyllene skor till Hon kommer med solsken till mig med Östen med Resten. Mannens favorit verkade dock vara Dolce Vita med After Dark, den kunde han verkligen hela! Så vackert!
-
Nu blir det strax premiär av nya säsongen av Svenska dialektmysterier. Som jag har längtat! Idag är de dessutom i Värmland och jag som älskar båda Fredrik Lindström och Smala Sussi! Ska bli en andaktsfull stund i soffan (eventuellt tar jag även fram den sista lilla biten med möööörk glass ur frysen, men bara eventuellt)

Helg mitt i veckan

Två dagar ledig mitt i allt resulterade i en tur till Jönköping för att shoppa lite nödvändigheter från Ikea och självklart hälsa på mina gullgossar Abbe och Olle. Idag tog vi en promenad till grabbarnas farmor och farfar för att rota igenom deras gömmor efter saker till mitt hem. Efter ungefär en timma med Kerstin nere i källaren kom Abbe ner och undrade vart vi hade tagit vägen. Han och Olle hade redan hunnit både leka och äta farmor och farfar ur huset! Vi tog en fikapaus innan vi packade ihop en snurrpall och en flyttkartong full med roligheter! Tusen tack än en gång till Kerstin och Gösta!
-
På vägen tillbaka hjälpte vi våren genom att kasta sönder isen vid fallen.
De snygga istapparna lät vi vara
-
En av Olles roligare kommentarer under "helgen" kläckte han när jag klädde på mig imorse. Han tittade på mig lite lurigt och frågade: Eve, vad har du på tuttarna? Jag: Eeh, BH. Olle: Aha!
-
Abbe hade tagit fram gungan i äppelträdet också. Riktigt vårigt!
-
På lördag kommer grabbarna till mig. Det vankas mellofinal och Abbe hejar på Ulrik i finalen men kunde sjunga och dansa till alla bidragen. Olle sjöng Popular med Saade i farmor och farfars trapphus så att det ekade. Han njöt av akustiken och uppmärksamheten.

Vår bästa tid är nu - 3.31

Årets tjejvasa bjöd på sol, värme, sång, fina vänner och en kanontid!
Fisens hoppbild
Helenisens
och min!

My crib

Nej men titta! Där är porten! Spring så du får plinga först!
Nej men hej! Välkommen! Torka gärna av fötterna noga på dörrmattan, eftersom jag bor på första våningen hinner inget skräp eller slask droppa av i trapphuset och det ser så tråkigt ut med bajs på golvet!
Här kan ni hänga av jackor och mössor och sånt! Beundra gärna det fina kollaget med snygga brudar som Helenis har gjort också! Om ni går in genom dörren till vänster så kommer ni till...
...badrummet! Här kan man kissa, bajsa och duscha. Själva duschen är ganska kall men det ska Klas få åtgärda när han kommer och hälsar på! Min alldeles egna privata HSB-vaktis!
Dörren till höger i hallen går till min kombinerade walk in closet, skog och idolutställning. Här är det ganska hemtrevligt och kaosigt!
Rakt fram när ni kom in är köket. Det första man ser är min matplats med Annicka och Klas gamla bord och Helena och Pers gamla stolar! Om ingen kommer med ett bättre förslag så blir nog stolarna vita så fort man kan måla utomhus. Vilket är typ nu! Kronan är plastig och fantastiskt fin! Väggen till höger ser man inte men den har en silvrig fondtapet. I sann Johansson-anda är radion på nästan dygnet runt.
Om man vrider huvudet lite åt vänster så ser man resten av köket..
...med spis, diskho och massa förvaring!
Till höger i hallen är själva salongen! Här finns det ingen konst på väggarna än och det saknas ett skrivbord och ett gäng bokhyllor men det är ganska trivsamt ändå. Dessutom har jag gömt allt att-göra-kaos bakom soffan så det kan ni inte se!
Där står tvn! Den är en 52-tums LED-tv med allsköns bekvämligheter så som hårfön, GPS och brödrost!
Mitt sovrum. Eller verkstaden som de brukar säga i typ Halv åtta hos mig. Här sover jag, Älsklingen och Hugo gott om nätterna! Mitt mycket trendriktiga nattduksbord bär flera coola böcker, tillexempel Robert Gustavssons självbiografi Från vaggan till deadline.
-
Välkomna att hälsa på!

Vårtecken

UNDERBART väder ute! Min termometer säger 7.9 grader och den är inte i solen. Jag tog min en tur runt hela Brämhult (ja, där de gör juicen) och njöt av vädret. Jag promenerade, skuttade, sprang, gick långsamt och trampade sönder is i väggrenen, fnissade och ville göra vårskriket. Tog nog några timmar! Jag fotade lite men hade nästan hellre spelat in ljudet för att förmedla känslan. Fågelkvitter, porlande vatten, is som knakar, barn som skrattar och Eve som fnissar.
Det kryllade av porlande vatten. Som ljuv musik för öronen.
Bajs
Rester efter bröllop utanför Brämhults kyrka. Vackert!
Snö som smälter i direktsändning

Värdefull

Jag har alltid lärt mig att alla är lika mycket värda men detta påstående fick sig en törn i söndags när jag fick ett paket servetter. På servetterna stod det: Du är värd din vikt i guld. Ett gulligt budskap.
-
Med den nya kunskapen att jag är värd min vikt i guld tog jag fram miniräknaren. Enligt stureguld.se (en mycket säker och tillförlitlig källa) är jag värd ca 22.605.000 kronor i dagens guldvärde. Detta innebär att jag med åren ökat relativt stadigt i värde med tanke på de ca 8.220.000 kronor jag var värd 1996 för att inte tala om de ca 1.438.500 kronor jag var värd i oktober 1989. Frågan är om mitt värde har ökat i takt med all min kunskap jag samlat på mig eller om detta med "att vara värd sin vikt i guld" gäller alla jag känner? I så fall tycker jag att detta är mycket orättvist och vill hävda att man inte borde vara mer värd bara för att man har kraftig benstomme eller uppskattar bacon och bakverk mer än jag gör. Det skulle i så fall innebära att tex Micke är jättemycket mer värdefull än Rut och det vet jag inte om jag vill hålla med om.
-
I vilket fall hoppas jag att alla guldklimpar där ute har fått sig en semla idag! Puss på er!

Nu ringer min Mensa!

Precis som Helenis har jag en helg helt utan planer. Ganska trivsamt har det visat sig, även fast jag hade lite ångest inför helgen. I fredags fick jag spontanbesök från min "lillebror" Pontus! Åh hjälp vad roligt vi hade! Vi skrattade hysteriskt och tävlade som ett eget lag mot Haagarna och Strömstedtarna i På Spåret. Vi fick bara två poäng mindre än förlorarna och vi var väldigt nöjda!
-
En sak jag skrattade mycket åt var när Pontan satt med telefonen i handen och plötsligt sa: Åh nu ringer min Mensa! samtidigt som han reser sig upp och går ut ur rummet med telefonen. Va? sa jag, VEM ringer? Pontus kommer tillbaka med lite papper och säger: Vadå? Jag sa att nu rinner min näsa! Han skulle ju bara snyta sig.
-
Imorgon ska jag med Helena och faster Carole på "bröllop- och balmässa" på Åhaga här i Borås. Carole har gjort en bröllopsbukett som hon ställer ut på mässan. Hon är superduktig med blommor så det kommer säkert bli jätteroligt att se!
På tal om Carole så fick jag en otroligt söt sjuksköterska av henne i examenspresent. När jag köpte ett "ljushus" häromdagen och placerade sjuksköterskan bredvid så PANG blev huset ett sjukhus! Mysigt!

Till min Sandra

Idag har jag haft Sandra på premiärbesök i min nya lägenhet. Vi åt kladdis och firade hennes födelsedag som var förra veckan. Hon fick en vinflaska och en liten korg med goda saker. Vinflaskan hade jag såklart virkat in i ett fodral! Det var riktigt mysigt med besök och få snacka ikapp om allt och inget! Mer av sånt tycker jag! Jag måste skaffa mig lite kompisar här. Leker bara med mamma och virkar (vilket är dömysigt men blir nog lite galen i längden).

Tulpankärlek

Det har snöat hela natten och jag såg möjligheten att få träna lite skidåkning inför tjejvasan. Efter jobbet promenerade jag hem och bytte om till skidkläder och promenerade sedan hem till mamma (som är ensam hemma denna veckan eftersom pappa är i Säfsen med Helena, Per, Annicka, Selma, Ester, Albert och Olle. FUSK!). Jag såg redan innan jag började gå att det hade börjat snöa men jag tänkte att det inte var så farligt. När jag kom hem till mamma KRÄKsnöade det verkligen och jag var redan blöt, svettig och trött. Skidorna fick stå kvar och jag och mamma gick genom stormen till tulpangubben.
-
När man krigat genom den iskalla snön och öppnar dörren till tulpangubben blir man alldeles varm inombords. Lukten som möter en är helt underbar. Den tar förstaplatsen på min lista med goda lukter. Varmt och jordigt och en hård träbänk med tulpaner i alla tänkbara färger ligger på rad. På väggarna finns en tulpantavla med alla sorters tulpaner och hundratals tidningsklipp med Elfsborgs-motiv. Antingen tar du en tulpan av varje färg och sort eller så tar du en färdig hög. De man valt slår man bara in i lite papper och lägger pengarna i en liten burk under en korg och skriver upp hur många man tagit, hur mycket man betalat och vad man heter. Under bänken har tulpangubben kastat de tulpaner han inte tycker duger. Där kan man plocka om man inte är så noga, de ska han ändå bara sopa ut. Ibland har man den angenäma upplevelsen att få träffa självaste tulpangubben själv men oftast är man ensam i den lilla butiken. Jag tog en färdig bukett med minitulpaner och betalade 25 kronor.
-
Med tulpanerna i famnen gick vi hem och åt räkor och ägg i pitabröd. Mycket märklig mat men väldigt gott! Mysig alla hjärtans dag med min bästismamma!

Fint vin

Jag har börjat virka. Inte så att jag har virkat en grytlapp eller så. Jag virkar flera timmar om dagen. Jag sitter i soffan och virkar till Vem vet mest, Halv åtta hos mig och sedan vad som bjuds på tv. Otroligt mysigt!
-
Det började med att jag fick en bok i julklapp som hette Garn. Jag fick också en virknål och några garnnystan. Direkt på julafton när jag öppnade paketet började jag virka. Det blev ett mobiltelefonfodral. Boken innehöll massa inspiration på roliga saker man kan virka. Allt från en hel fåtölj till blomkrukor och vantar.
Senaste virkpysslet! Fina kläder till vinboxarna så de också får känna sig fina! Gul/grön/vitt till det vita vinet och röd/rosa till det röda. När det blir vår ska jag pyssla en rosa också, till rosévinet!

Välkomna på saftkalas

När jag var mindre och skulle hälsa på hemma hos Annicka och Klas fick man ofta fika med Önos saft. Annicka och Klas hade många sorters glas att välja mellan men om jag fick duka valde jag alltid en viss sort. De var gjorda i tunnt fint glas och var lagom stora. Dessutom var de vackra med blad på sidorna som gjorde att saften formade sig efter bladen när man drack. Jag tänkte, och jag tror också att jag sa, att sådana glas ska jag ha när jag blir stor.
.
Med åren har glasen blivit färre och färre och under hösten såg jag att det bara återstod ett enda av mina favoritglas. Jag sa till Annicka att jag hade tänkt att ärva dem, att jag ville ha precis de glasen. Annicka sa att jag fick gå på loppis och leta.
.
På julafton snodde jag åt mig det sista bladglaset till min julmust vid julbordet. Jag satt bredvid Kerstin och Gösta, Klas föräldrar tillika storsamlare och loppisexperter.  Då slog tanken mig: Vem kan hitta glasen till mig om inte Kerstin och Gösta?! "Joo, Kerstin....De här glasen....De är de absolut godaste jag vet och jag skulle bli så lycklig om jag hade ett gäng. Har ni sett sådana på någon loppis på sista tiden?" Följdfrågan blev "Hur många vill du ha? 6, 8, 12?"
.
Häromveckan fick jag en brun pappkasse med sju fantastiska glas av precis den sort jag önskat mig sedan jag var liten!
TACK KERSTIN OCH GÖSTA!

Livet i kollektivet

Det har varit lugnt i kollektivet kring jul, mellandagar och nyår men nu börjar det kicka igång igen. En ny sambo har vi fått. Natalie från Ryssland. Hon pratar varken svenska eller engelska så jag vet inte mycket om henne förutom att hon tycker om att prata i telefon och låta upprörd.
-
Då jag har arbetat hela nyårshelgen blev jag mycket avundsjuk på alla människor som åt bakismat överallt. Eftersom vi heller inte hade något vatten hemma i kollektivet (fråga mig inte varför, jag förstår inte och Per är på bio och kan inte svara på frågan) kunde jag inte koka någon delikat champinjonsoppa. Därför bestämde jag mig för att hitta Spångas godaste kebabrulle!
-
Jag gick ut ur mitt rum och hittade Maria i soffan. Hon satt och blundade med datorn i knät. Ur datorn kom en engelskspråkig kvinnoröst och jag antog att hon lyssnade på amerikansk radio och sov. Jag smög förbi för att inte störa och ställde mig i hallen för att klä på mig för att tackla bajsvädret ute. Jag fick ett infall att faktiskt försöka höra vad Maria lyssnade på. Ganska förvånad stod jag där i hallen och hörde kvinnan i datorn säga saker i stil med det tanten i Eldris sa till Rut när vi åkte tjejvasan. "Visualisera 2012 framför dig och känn vad du vill göra och ha ut av ditt år, 2012 är ditt och koncentrera dig på de saker du vill uppnå...." Nått i den stilen. Maria satt alltså och mediterade och peppade för att år 2012 tredubbla sin inkomst, vinna ett maraton och plantera tjugotusen petunior.
-
Jag stal ett paraply ur skostället och begav mig ut i regnet. Jag hade för mig att jag hade sett någon pizzeria när jag varit ute och gått vilse någon dag och jag fick bingo efter ungefär 10 minuters promenad. Bromstens Krog stod det. Jag kände instingtivt att det inte var där min kebabrulle fanns. Det såg lite för välvårdat ut för att ha god kebab. I nästa korsning fanns nästa hak och jag kände direkt att där kunde jag hitta en fin rulle.
-
Tonys Krog. Det hängde en stor och ful meny ovanför bardisken. Menyn innehöll allt från pizza och kebab till thaimat och falukorv. Vid ett långbord satt Penti och Arja och deras finska alkisgäng. Pirjo hade redan fått i sig lite för mycket och Raimo följde henne hem och sa god fortsättning till pizzabagarna och resten av gänget. Jag satte mig i baren och väntade på min rulle och fnissade åt Penti och Arja som till slut satt ensamma kvar vid bordet och kollade på Berg flyttar in hos Lotta Engberg.
-
Jag fick min rulle och en cola i en påse och promenerade nöjd hem i regnet. Det känns som en bra final på kollektiväventyret. På tisdag flyttar jag hem till Borås och lämnar gänget till sin historia.

Livet i kollektivet

Så här den andra söndagen i advent har Per koplat in sin mikrofon och satt sig vid pianot. Jag får höra allt från Amazing grace till Fattig bonndräng, blandat med lite julmusik.
-
Igår frågade Per mig om inte jag också sjunger och jo, det gör jag ju. Nu ska han försöka få mig att vara med å sjunga på ett äldreboende strax efter jul. Fortsättning följer.

Livet i kollektivet

Profil nr 3
-
Britta - Sjuksköterska som gissningsvis ursprungligen kommer från Dalarna. Britta har det största och finaste rummet i kollektivet med egen toalett och egna möjligheter till matlagning. Hon har gångavstånd till jobbet i Rinkeby och verkar trivas väldigt bra. Tidigare i livet har Britta varit frilansande sjuksköterska och åkt runt dit hon behövts. Hon rekommenderar varmt Skene lasarett för mig som tänker flytta till Borås. Det är Britta som har pyntat trädgården med tallris och julgranskulor. Mycket hemtrevlig dam.

Livet i kollektivet

Profill nr 2
-
Maria - Bossar över köket och är en av de som bott längst i kollektivet. Maria har fyllt 50 men försöker anamma en ung och pigg stil. Hon går upp tidigt på mornarna och sitter gärna framför den gemensamma tvn med hörlurar på för att inte störa oss andra. Maria har arbetar inte då det för några år sedan "blev för mycket". Fixa och dona gillar Maria att göra och hon har lovat att efter hand pressentera mig ordentligt för köket. Igår kväll kom Maria hem samtidigt som mig (klockan var cirka 22.35). Vart hade hon då varit? Hade hon bara tagit en kvällspromenad eller hade hon varit på ett sent kafferep hos grannen?

Livet i kollektivet

Profil nr 1
-
Per - Högsta hönset då han äger huset. Enligt ratsit.se är han snart 70 år men är väldigt pigg och glad. Det är han som lägger ut annonser på blocket när det behövs nya medlemmar till kollektivet och det är han som ser till att alla trivs. Per bor på övervåningen i huset tillsammans med sin thailänska fru och sina två barn från ett tidigare förhållande. Enligt en av de övriga medlemmarna är kollektivet är Per väldigt snäll och hjälpsam då han alltid vill skjutsa alla när de ska någonstans, men han har också "tummen mitt i handen" vilket har resulterat i att det är "vi i kollektivet" som sköter trädgården, garaget och annat praktiskt. Per har arbetat, och arbetar ibland fortfarande som specialpedagog för barn med olika former av störningar. Han sjunger i kör och har tusentals instrument. Det är ALDRIG tyst när Per är närvarande eftersom han sjunger konstant.

Livet i kollektivet

Nu är jag alltså inflyttad i kollektivet och har sovit två nätter. Mitt rum är litet, gult och luktar lussekatt.
Foto taget från dörren
Foto taget från sängen

Nu blir det förändring igen

Den här veckan kommer november säga tack och hej och välkomna december. Detta innebär att jag måste lämna min trygga vrå i Väsby och flytta. Med flytten startar ett en månad långt äventyr som jag kallar: Kollektivet.
-
Jag ska alltså flytta in i ett kollektiv i en av huvudstadens norra förorter. Tillsammans med ett gäng andra kommer jag att bo på nedre våningen av en villa. Visningen var hysterisk och jag visste inte vad jag skulle ta mig till men jag har bestämt mig för att ta mig an äventyret och försöka blogga om det.
-
Eftersom jag vill kunna berätta om äventyret relativt ärligt och ocensurerat tänker jag lösenordsskydda mig blogg. Jag tror att jag vet på ett ungefär vilka som läser men det skulle underlätta om "alla" som är intresserade av att läsa kommenterar detta inlägget så ska ni få lösenordet.
Puss och kram

Samlare

Nästan alla samlar på någonting, både medvetet och omedvetet. För mig har det blivit mössor, ett klädesplagg jag lyckats samla ihop ungefär 25 stycken varav cirka 10-15 används regelbundet kalla dagar (dock en åt gången). Min goda vän Sandra är också duktig på att samla på sig saker. Hon har främst rikliga mängder nagellack och sjalar och halsdukar. Min svåger Klas samlar gärna på skivor medan hans föräldrar samlar på nästan allt som går att samla på, bara det finns att hitta på loppisar.
-
Mina syskonbarn är också duktiga samlare, trots sin ringa ålder. De samlar på det mesta det finns filmer om. Byggare Bob och Tåget Tomas var stora favoriter för något år sedan men det har gått över till filmer för lite större barn. Just nu handlar det om Cars, Toy Story, Kungfu Panda, Smurfarna, osv, osv. Jag hade Abbe på besök i helgen och han hade valt ut två samlingar att ta med sig till mig. Det blev 11 smurfar och alla 65 Cars-samlarkort. Vi sorterade bilkorten i "snabbhetsorning" på mitt köksbord och det blev såhär snyggt
För de som undrar är Guido långsammast med sina 50 km/h och Snöige Blixten snabbast med 260 km/h

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0