evelinajustnu

Idag började skolan för mig på riktigt. Mitt tredje och sista år. Det låter läskigt, tur får Sandra att hon bara går i tvåan. Veckan började lite försiktigt med mitt IV-val: Matte C. I 3 TIMMAR! Just nu undrar jag hur jag kunde välja det men jag hoppas att det klarnar så småningom. Läraren var lite skum måste jag säga. Han hette David och var helt ny, han var lite osäker samtidigt som han var väldigt bestämd och inte kunde förstå varför man inte kommer ihåg en massa svår algebra när man inte räknat på ett halvår. Skärpning! I vilket fall satt jag där helt ensam utan att känna någon, vilket kanske är bra om man tittar på hur det gick när jag satt bredvid Sandra.

Nu längtar jag mest efter Sandra och hoppas att hon kan åka uppåt landet snarast möjligt. Vi måste få fnissa av oss lite och kanske titta på lite Harry eller nått.

Idag har jag varit på mitt fjärde besök hos käkkirurgen. Jag besöker detta charmerande ställe eftersom jag, som yngst av fem syskon, har för få tänder. Tänderna räkte helt enkelt inte till mig och min bror. Idag satte den snälla kirurgen in skruvar i mitt käkben på två ställen där jag senare kommer att få nya, konstgjorda tänder. Jag var bara lokalbedövad och nu har bedövningen släppt. Smärta!

På fredag åker jag och min syster Camilla till Kreta. Det känns sååå härligt, synd bara att jag bara får äta flytande kost... Nu ska jag surfa runt och ta reda på en massa kul saker som vi ska göra där, förutom att snorkla, sola och bada.

Min radio berättade just för mig att i Juli månad hade det regnat väldigt mycket. Nähe? Tänkte jag, nyhetstorka? Men det kom mer: Det mesta regnet hade kommit i Sjuhäradsbygden, just där jag bor. Det hade kommit nästan lika mycket regn i Juli som det brukade komma under höstmånaderna. Shit! Inte konstigt att jag är vit som på vintern och lite halvdeppig. Min kära bror tror att jag är inne i någon sorts svacka eftersom jag aldrig ler längre men hur ska jag kunna le när jag inte har sett solen på flera veckor. Snälla Augusti ge mig sol och värme då lovar jag att jag ska le mer. Annars åker jag dit solen finns, kanske blir det Kreta vecka 33.

Jaha, så hade man blivit tvingad att skaffa blogg. Jag har funderat på det flera gånger när jag har kommit på inteligenta idéer och tyckt att jag är smartast i värden men nu, när jag ska börja skriva så är huvudet helt tomt på kloka saker. Men, men...jag blev tvingad hit av världens bästa och snyggaste och snällaste flicka och vad gör man inte för henne? Kom just på att detta första inlägg ska bara bestå av kärlek till denna snällhetens gudinna. Hennes namn är Sandra och vi träffades när vi börjde skolan. Jag gick i F och hon i E och vi tänkte nog inte så mycket på varandra på den tiden. När vi började trean hamnade vi i samma klass och tur var väl det för när hennes dåvarande bästis flyttade till Småland eller nått blev det vi som blev skolans coolingar. Jag var tillexempel hennes lilla katt. Hela mellanstadiet och högstadiet gick vi i samma klass och satt nästan alltid jämte varandra, sedan kom gymnasiet och vi valde olika program men som tur är var det samma skola. Andra terminen i tvåan hände det som inte fick hända. Sandra och jag möttes på sjukhusets akutintag, jag med förmodat bruten tumme och Sandra med en otäck knöl på halsen som veckan senare visade sig vara en tumör. Så plötsligt gick vi inte på samma skola längre och nu bor vi inte ens i samma stad. Men snart är hon frisk och vi ska minsann ut på äventyr. I höst ska vi till Stockholm och det ska ingen få stoppas oss från. Ingen dum tumör ska kunna stoppa oss från det! MHVMD.