Lilla pojken
Jag har plötsligt börjat få så gröna fingrar. I Gävle hade jag knappt några växter och de jag hade kunde jag inte ta hand om. För att inte tala om när jag passade Farsanes stackars orkidéer i Flempan. Nu har jag helt plöstsligt börjat så örter att ha i köksfönstret (leker att jag är mitt i en mäklarannons) och för några månader sedan fick jag en växt av mamma som var en avkomma från en hon har hemma. Nu har min också fått barn så mammas växt har blivit mormor. Just nu står bebisarna i ett glas med vatten för att få lite rötter och växa till sig. Nästa gång ni hälsar på får ni gärna en bebis med er.
Och i helgen var jag och mamma hemma hos Martin och Erika i Falkenberg. Jag och mamma gick loss på alla deras blomster. Vi bytte jord, planterade om, delade och kastade. De hade två palmer som stod i en kruka och som började få det lite trångt så jag och mamma skulle dela på dem. Mamma frågade: Men Marre vad ska vi göra med den lilla pojken? Vi förstod just ingenting men mamma syftade på palmernas gemensamma lilla barn som stod klämd bredvid de stora palmerna. Den får Eve, tyckte Martin. Han fick åka i en liten plastpåse med blött hushållspapper hem till Borås där han fick jord och en grön kruka. Lilla pojken är en kär ny familjemedlem. Hoppas att han växter sig lika stor och ståtlig som mamma och pappa i Falkenberg, som nu mer står separerade i varsin kruka (Lilla pojken får nog inga syskon).
Bonsoir
Nu har jag börjat min fantastiska franska-kurs på medborgarskolan. Det är jag, åtta tjejer, en kille och kursledaren Arezki. Den yngsta tjejen är 9 år. NIO år! Det är helt sjukt! Hon är väldigt söt och duktig. Första lektionen lärde vi oss att fråga vad man heter och säga vad man själv heter, böja verbet är i presens, och allmänt förstå alla konstiga regler, uttal (som det stönande nasala ljud som ska komma om on, in, eller en kombineras), accenter och andra fjongar över och under vokaler. I skolboken har vi fått lära känna Monsieur och Madame Martin, Monsieur Michel Dubois och lilla Mademoiselle Marie Bernard.
Mon nom est Bernard et mon prénom est Marie. Je m'appelle Marie Bernard.
Fantastiskt roligt verkar det och jag har redan fått läxa och till och med gjort den (utan att mamma tjatar och det är kvällen innan provet). Jag hade ju förstås hoppats på att jag skulle ha jobb i alperna som sporre för att lära mig ännu bättre men nu när jag vet att jag inte får nått jobb får jag jobba för att kunna snacka med fransmän när jag åker dit på semester istället. Och för att bättre kunna motivera varför de ska välja mig nästa år!
