Nyårsraket
Idag träffade jag en ny patient och skulle märka henne med ett patientarmband så att alla kan se att hon tillhör landstinget. Jag bad att få höra hennes personnummer och slogs av att det var väldigt likt mitt.
"Men du! Vi är födda på samma dag!"
"Åh, vad ska du fylla?" frågade tanten.
"23 blir det nästa gång" sa jag.
"Haha, och jag blir 85!" berättade tanten.
"Oj! Men det är en bra födelsedag" konstaterade jag.
"Absolut! Men då vet du säkert när du blev till. Har du också fått höra att folk kan lista ut vad dina föräldrar gjorde på nyårsafton? Min syster skulle alltid ta upp det..." sa tanten.
Jag började gapskratta. Klart jag vet det! Konversationer som denna gör mitt jobb värt alla tråkiga arbetstider, att jobba när andra är lediga och långa epikriser. Mer söta tanter åt folket!
-
(men den dåliga lönen, kassa vilkor, hierarkin och mycket annat blir jag aldrig nöjd med)
Så här allergisk har jag inte varit sedan...
...säkert minst förra våren. MINST ett år sedan. Men åh va glassigt det är ute! Igår köpte jag glass av Pontus som har praktik på Hemmakväll. Idag köpte mina söta usk:or Ben&Jerry-glass till eftermiddagsfika och när jag kom hem till Sörmarken idag bjöd Pontus och hans mor på saft och glass. Våren precis som jag vill ha den! (men det saknas lite flickor...)
Eve klagar
Ibland måste man få klaga lite. När jag bodde i Gävle var det mycket lättare att klaga. Man hade sjuksköterskor (och Rut) runt sig hela tiden och det var alltid någon som kunde ta lyssna och ge respons på ens klag. Jag har försökt att få ut klaget på mamma och pappa men det är inte alls samma sak eftersom de inte är så insatta. Att klaga på jobbet vågar jag inte eftersom det är om dom det handlar. Detta KAN alltså bli ett återkommande tema på bloggen.
-
Jag vill klaga på hierarkin och det otroligt omoderna som fortfarande finns kvar i sjukhusvärlden. Läkarna på mitt jobb utför då och då diverse mindre ingrepp uppe på avdelningen. Det kan vara pleuratappningar, benmärgsbiopsier och lumbalpunktioner till exempel. Detta meddelar de oftast på ronden, antingen samma dag eller någon dag i förväg. När de meddelat detta förväntar de sig att jag som sjuksköterska eller undersköterskan ska "duka upp" åt dom. Man ska alltså duka en liten vagn med precis allt som de behöver för att genomföra ingreppet. Man ska också förbereda eventuella remisser om det är så att det ska tas något prov i samband med ingreppet. Det är inte så att det finns en lista med vad som ska dukas upp för varje ingrepp. Eller jo, det finns det säkerligen men nu är det ju så att alla läkare är unika individer och har självklart en egen individuell dukning. En läkare kanske vill ha alla grejer i en rondskål för att sedan själv lägga upp allt som hon själv vill. En annan läkare vill ha allt väldigt överskådligt dukat och var sak på sin plats. Detta ska vi självklart ha koll på och sura miner blir det om någonting inte är klart när nu ingreppet ska ske. Man kanske kunde tänka sig att de skulle vilja duka upp själva för att få det precis som de vill ha det? Men neeej, herrejösses! Inte dom inte!
-
Men vi gör det så gärna. Det är väl inte mycket begärt? Det förstår vi väl att läkarna inte själva kan göra? Det är heeelt klart under deras förmåga.
-
Jag provade idag att tillämpa samma metod när jag skulle sätta en PVK. Jag sa till min undersköterska: Dukar du en Eve-dukning för PVK-sättning? Jag förväntade mig nu att undersköterskan skulle ha koll på att jag gärna plockar ihop det jag behöver i en rondskål innan jag går in till patienten och inte tar med mig hela stickvagnen. Hon skulle ha koll på att jag drar upp natriumklorid i en 10ml-spruta redan utanför och att jag vill ha med mig många kompresser eller tussar eftersom risken att slaska blod är stor när jag sticker. Jag har gärna handskar i storlek small men kan ha medium om jag har svettiga händer. Hon skrattade bara åt mig och vägrade.
-
OBS detta är bara ett exempel på dagens moderna sjukvård.
Glad Påsk
Jag ägde tydligen inget påskpynt så jag fick virka mig lite
Om din högra hand förleder dig...
Idag på jobbet skar jag mig på mitt högra pekfinger på en vass kant på en kartong. Så där så att man vill gråta när man spritar händerna efter. När jag slutat jobbet bet jag av min högra tumnagel så kort att hela tummen gjorde ont och inte ville användas. Fredagskvällen tillbringade jag tillsammans med mamma och god mat. När jag hade plockat fram bestick ur kökslådan tryckte jag till lådan riktigt ordentligt med höften eftersom den är lite trög. Missade dock att mitt högra långfinger fortfarande var kvar i lådan. Låg på golvet och kved ett tag.
-
Vet inte om jag ska våga sova. Har två fungerande fingrar kvar på min högra hand. Kommer de att gå att använda imorgon eller är det lika bra att hugga av hela handen nu?
Avbrott i nursinghelgen
Jag jobbar helg. Det är inte så farligt. Det är ganska mysigt och trevligt men just den här helgen har ju haft kalasväder och hela min familj har varit samlad och jag fick bara vara med litelite och då blir jag avundsjuk. Jag hann dock gå en skogspromenad med delar av familjen och framförallt de stora barnen eftersom småbarnen hade barnkalas för Ester.
Så här romantiskt hade naturen gjort helt av sig självt! Jag gillar naturen och den gillar mig!
Här på bron kastade vi Puh-pinnar
Så här fina syskonbarn har jag också. Här kämpar de upp för Himlabacken. Selma tog ledningen och Abbe ropade efter henne: Jag går lite långsammare för jag vill titta lite på naturen och så....och så är det lite jobbigt också....
Home is wherever I’m with you
Alla vet att jag älskar barn som sjunger. Nu har jag hittat ett klipp på en pappa och ett barn som sjunger tillsammans och de sjunger dessutom en låt som jag fullkomligt ÄLSKAR. Precis så som i texten önskar jag att jag också får känna en vacker dag.
We laugh until we think we´ll die,
barefoot on a summer night
Nothin' new is sweeter than with you
Luften smakar som en jordgubbspaj...eller?
1. Vad är detta för vackra gula högar undrar kanske ni. 2. Och vart ska Borås Energi och Miljö göra av dessa? Fråga ett har svar: Gamla urpressade apelsinskal från Brämhult Juice. Fråga två känns svårare att besvara verkar det som och det gör mig galen! Två containrar fulla med gamla apelsiner står på min väg på väg till jobbet. Förra veckan stod de från måndag till fredag utan att någon (läs Borås Energi och Miljö) besvärade sig om att ta hand om det. Om ni någon gång känt lukten av gammal apelsin som stått i solen en vecka så vet ni vad jag snackar om. SKÄRPNING! Igår placerade dom dit två nya containrar. Fortsättning följer om hur länge de blir kvar... Snart får Borås Energi och Miljö ett argt mail/brev/telefonsamtal från en flicka som INTE uppskattar odören på väg till och från jobbet.
Gävle - så mycket kärlek
Augusti 2008 flyttade jag till Gävle - fjärdeplatsen på min lista över städer som hade högskola med sjuksköterskeutbildning, möjlighet att spela hockey och på lagom långt spännande avstånd från Borås. Jag skrattade så jag grät när jag såg att jag kommit in på Högskolan i Gävle men samlade mig snart och det var en förväntansfull 18-åring som tog flyttlasset 60 mil nordost. Det är ingen underdrift att säga att Gävle förändrade hela mitt liv och har format mig mycket (jag var också i den ålder då det händer mycket i allas liv 18-21. Tex. träffade min mor och far varandra i den åldern och gifte sig och fick barn).
-
I lördags åkte jag, mamma och pappa till Gävle igen. Så fort vi passerade Dalälven började jag komma i stämning och började prata gävlemål. När vi körde av avfarten Gävle C kände jag en behaglig känsla i hela kroppen. MIN stad. Inte mamma och pappas. Här visar jag vägen! Klockan var ungefär halv tre och päronen fick släppa av mig utanför Nian och jag lät dom själva leta upp parkeringsplats medan jag skyndade mig in på systemet för att köpa en flaska vin innan stängning. Inne på Nian var det mesta sig likt och jag insåg att jag känner grymt mycket fler människor i Gävle än i Borås. Jag hann se över tio personer som jag i alla fall visste namnet på innan jag mötte mor och far på deras hotell igen. Hotellet som jag dessutom besökt flera gånger i nollningssammanhang då det under min tid alltid har varit studentkorridorer och inte hotell. Skumt!
-
När de hade fått titta runt på hotellet gick vi ut på stan. Första stoppet blev på Brända Bocken på Stortorget och en kik på menyn. Jag fick flashback till Bockens goda mojitos och vitlöksbröd men mamma tyckte inte att menyn föll henne i smaken så vi gick vidare mot Helt Enkelt och kollade på deras meny och bestämde att det verkade mycket gott. Och Helt Enkelt gjorde oss inte besvikna. Galet god mat, mycket bra service och trevlig plats vid fönstret så vi kunde spana på folk utanför. Gävles bästa restaurang enligt mig. Självklart vitlöksbröd till förrätt och jag var nostalgisk och tänkte på att vi firat både min och Knaggs födelsedag där. Alla på restaurangen pratade gävlemål och jag kom på mig själv med att sluta äta och bara sitta och le och njuta av dialekten. Den har varit så självklar men nu kan jag verkligen uppskatta den. Så hemtrevlig! Med utsikt över Rådhustorget såg jag säkert tio personer till som jag kände igen (bland annat DJ Leffe, den mannen förföljer mig). Jag mindes också alla lekar vi lekt på Rådhustorget under nollningar och medlemsdagar och platsen där Tant Grön låg och alla goda och mysiga stunder vi haft på uteserveringen.
-
Efter den delikata måltiden promenerade jag upp mot Brynäs, via söder och fnissade åt minnet av Frasses-killen och Fias gurkhistoria på Ica Söder, och plingade tillslut på hemma hos Fillan. Hela grejen att få vara på Brynäs är ljuvligt och Fillans gästvänlighet och sug på chips och godis var oförändrat så vi traskade till Fjällbacken och shoppade. Nostalgiiii. Många skitsnack senare kom Fia också och vi fick prata sjukvård en sväng. Rut hade njutit!
-
När jag och Fia traskade hem mot Tallis luktade det Skutskär i luften. Ett sant Gävletecken. Erik var vaken så vi fick snacka lite med honom innan Fia bäddade ner mig i soffan och pussade godnatt (riktigt så var det inte men det låter mysigt). Söndagsmorgonen bjöd på Gevalia-doft, ett andra sant tecken på att man är i Gävle. Jag och Fisen cyklade ner på stan för frukost på Waynes. Jag fick cykla på min Karin med min Fia. Kan det bli bättre? Det satt en lapp i en av lamporna på fiket. En hälsning till mig från mina fina flickor.
-
Vi packade in Karin i bilen och sa hejdå till Fia och Gävle för den här gången. Men jag kommer tillbaka. Igen och igen och igen för jag älskar den här staden. Den kommer aldrig att bli vad den en gång har varit för mig och mitt liv men en stor del av mitt hjärta är planterat där. Stadigt i jorden någonstans mellan Högskolan och Brynäs...
Vass, ismönster och vårsol
I tisdags var jag ute och cyklade på förmiddagen innan jobbet. Vädret var perfekt och jag hade våriga kläder på mig. Jag tog en tur som jag gått, sprungit och cyklat många gånger förr men nu var det säkert fem och tio år sedan sist. Jag cyklade genom skogen till Kypesjön. En liten sjö dit jag på låg-, mellan- och högstadiet vallfärdade tillsammans med klasskamrater för att få bada, orientera, springa skollopp eller kolla på växter. På lågstadiet gick vi dit minst en gång om året och jag ramlade varje gång i den branta backen som leder ner till sjön och varje gång gick det hål mina hängslebyxor och huden under. Varje gång grät jag. Varför skulle vi alltid springa i den? Den var ju för brant!? I tisdags gick det bättre och jag kom hem med hela knän och lite foton på is och vajande vass.
(så såg själva fotografen och nostalgikern ut)
Onsdagsnöje
Idag sprang jag benen av mig på jobbet och använde hjärnan mer än jag gjort, i sjuksköterskesammanhang, sedan jag flyttade till Borås. När jag kom hem tänkte jag egentligen bara lägga mig och däcka i soffan men först var jag tvungen att mata hjärnan med lite energi: mööööööörk chokladglass med möööörka chokladbitar i. Så galet gott! När jag ätit upp glassen var jag betydligt piggare, tog mig i kragen och cyklade till badhuset för lite vattengympa. Mina fördomar sa att det skulle vara jag och ett mindre gäng otroligt tjocka människor som skulle gympa (inte bara mina fördomar, Martin trodde att det skulle vara gamlingar och folk med trasiga knän) men det var ett stort gäng kvinnor och män, tjejer och killar som trängdes i basängen.
-
Till min oerhörda glädje var det schlagertema just idag och ni kan ju tänka er hur jag diggade! Det bästa med vattengympa är att ingen ser hur dålig man är på alla rörelser eftersom hela kroppen är under ytan. Jag stod dessutom i den djupa delen av basängen och nådde inte riktigt till botten, någonting som resulterade i många kallsupar eftersom jag skulle digga med i alla schlagers och göra avancerade rörelser samtidigt. Precis bakom mig stod en man i 40-årsåldern. Han uppskattade, liksom jag att det var mellotema och sjöng gladerligen HÖGT med i alla låtarna. Allt från Herreys Gyllene skor till Hon kommer med solsken till mig med Östen med Resten. Mannens favorit verkade dock vara Dolce Vita med After Dark, den kunde han verkligen hela! Så vackert!
-
Nu blir det strax premiär av nya säsongen av Svenska dialektmysterier. Som jag har längtat! Idag är de dessutom i Värmland och jag som älskar båda Fredrik Lindström och Smala Sussi! Ska bli en andaktsfull stund i soffan (eventuellt tar jag även fram den sista lilla biten med möööörk glass ur frysen, men bara eventuellt)
Helg mitt i veckan
Två dagar ledig mitt i allt resulterade i en tur till Jönköping för att shoppa lite nödvändigheter från Ikea och självklart hälsa på mina gullgossar Abbe och Olle. Idag tog vi en promenad till grabbarnas farmor och farfar för att rota igenom deras gömmor efter saker till mitt hem. Efter ungefär en timma med Kerstin nere i källaren kom Abbe ner och undrade vart vi hade tagit vägen. Han och Olle hade redan hunnit både leka och äta farmor och farfar ur huset! Vi tog en fikapaus innan vi packade ihop en snurrpall och en flyttkartong full med roligheter! Tusen tack än en gång till Kerstin och Gösta!
-
På vägen tillbaka hjälpte vi våren genom att kasta sönder isen vid fallen.
De snygga istapparna lät vi vara
-
En av Olles roligare kommentarer under "helgen" kläckte han när jag klädde på mig imorse. Han tittade på mig lite lurigt och frågade: Eve, vad har du på tuttarna? Jag: Eeh, BH. Olle: Aha!
-
Abbe hade tagit fram gungan i äppelträdet också. Riktigt vårigt!
-
På lördag kommer grabbarna till mig. Det vankas mellofinal och Abbe hejar på Ulrik i finalen men kunde sjunga och dansa till alla bidragen. Olle sjöng Popular med Saade i farmor och farfars trapphus så att det ekade. Han njöt av akustiken och uppmärksamheten.
Vår bästa tid är nu - 3.31
Årets tjejvasa bjöd på sol, värme, sång, fina vänner och en kanontid!
Fisens hoppbild
Helenisens
och min!
My crib
Nej men titta! Där är porten! Spring så du får plinga först!
Nej men hej! Välkommen! Torka gärna av fötterna noga på dörrmattan, eftersom jag bor på första våningen hinner inget skräp eller slask droppa av i trapphuset och det ser så tråkigt ut med bajs på golvet!
Här kan ni hänga av jackor och mössor och sånt! Beundra gärna det fina kollaget med snygga brudar som Helenis har gjort också! Om ni går in genom dörren till vänster så kommer ni till...
...badrummet! Här kan man kissa, bajsa och duscha. Själva duschen är ganska kall men det ska Klas få åtgärda när han kommer och hälsar på! Min alldeles egna privata HSB-vaktis!
Dörren till höger i hallen går till min kombinerade walk in closet, skog och idolutställning. Här är det ganska hemtrevligt och kaosigt!
Rakt fram när ni kom in är köket. Det första man ser är min matplats med Annicka och Klas gamla bord och Helena och Pers gamla stolar! Om ingen kommer med ett bättre förslag så blir nog stolarna vita så fort man kan måla utomhus. Vilket är typ nu! Kronan är plastig och fantastiskt fin! Väggen till höger ser man inte men den har en silvrig fondtapet. I sann Johansson-anda är radion på nästan dygnet runt.
Om man vrider huvudet lite åt vänster så ser man resten av köket..
...med spis, diskho och massa förvaring!
Till höger i hallen är själva salongen! Här finns det ingen konst på väggarna än och det saknas ett skrivbord och ett gäng bokhyllor men det är ganska trivsamt ändå. Dessutom har jag gömt allt att-göra-kaos bakom soffan så det kan ni inte se!
Där står tvn! Den är en 52-tums LED-tv med allsköns bekvämligheter så som hårfön, GPS och brödrost!
Mitt sovrum. Eller verkstaden som de brukar säga i typ Halv åtta hos mig. Här sover jag, Älsklingen och Hugo gott om nätterna! Mitt mycket trendriktiga nattduksbord bär flera coola böcker, tillexempel Robert Gustavssons självbiografi Från vaggan till deadline.
-
Välkomna att hälsa på!
Vårtecken
UNDERBART väder ute! Min termometer säger 7.9 grader och den är inte i solen. Jag tog min en tur runt hela Brämhult (ja, där de gör juicen) och njöt av vädret. Jag promenerade, skuttade, sprang, gick långsamt och trampade sönder is i väggrenen, fnissade och ville göra vårskriket. Tog nog några timmar! Jag fotade lite men hade nästan hellre spelat in ljudet för att förmedla känslan. Fågelkvitter, porlande vatten, is som knakar, barn som skrattar och Eve som fnissar.
Det kryllade av porlande vatten. Som ljuv musik för öronen.
Bajs
Rester efter bröllop utanför Brämhults kyrka. Vackert!
Snö som smälter i direktsändning
