Vår bästa tid är nu - 3.31
Årets tjejvasa bjöd på sol, värme, sång, fina vänner och en kanontid!
Fisens hoppbild
Helenisens
och min!
My crib
Nej men titta! Där är porten! Spring så du får plinga först!
Nej men hej! Välkommen! Torka gärna av fötterna noga på dörrmattan, eftersom jag bor på första våningen hinner inget skräp eller slask droppa av i trapphuset och det ser så tråkigt ut med bajs på golvet!
Här kan ni hänga av jackor och mössor och sånt! Beundra gärna det fina kollaget med snygga brudar som Helenis har gjort också! Om ni går in genom dörren till vänster så kommer ni till...
...badrummet! Här kan man kissa, bajsa och duscha. Själva duschen är ganska kall men det ska Klas få åtgärda när han kommer och hälsar på! Min alldeles egna privata HSB-vaktis!
Dörren till höger i hallen går till min kombinerade walk in closet, skog och idolutställning. Här är det ganska hemtrevligt och kaosigt!
Rakt fram när ni kom in är köket. Det första man ser är min matplats med Annicka och Klas gamla bord och Helena och Pers gamla stolar! Om ingen kommer med ett bättre förslag så blir nog stolarna vita så fort man kan måla utomhus. Vilket är typ nu! Kronan är plastig och fantastiskt fin! Väggen till höger ser man inte men den har en silvrig fondtapet. I sann Johansson-anda är radion på nästan dygnet runt.
Om man vrider huvudet lite åt vänster så ser man resten av köket..
...med spis, diskho och massa förvaring!
Till höger i hallen är själva salongen! Här finns det ingen konst på väggarna än och det saknas ett skrivbord och ett gäng bokhyllor men det är ganska trivsamt ändå. Dessutom har jag gömt allt att-göra-kaos bakom soffan så det kan ni inte se!
Där står tvn! Den är en 52-tums LED-tv med allsköns bekvämligheter så som hårfön, GPS och brödrost!
Mitt sovrum. Eller verkstaden som de brukar säga i typ Halv åtta hos mig. Här sover jag, Älsklingen och Hugo gott om nätterna! Mitt mycket trendriktiga nattduksbord bär flera coola böcker, tillexempel Robert Gustavssons självbiografi Från vaggan till deadline.
-
Välkomna att hälsa på!
Vårtecken
UNDERBART väder ute! Min termometer säger 7.9 grader och den är inte i solen. Jag tog min en tur runt hela Brämhult (ja, där de gör juicen) och njöt av vädret. Jag promenerade, skuttade, sprang, gick långsamt och trampade sönder is i väggrenen, fnissade och ville göra vårskriket. Tog nog några timmar! Jag fotade lite men hade nästan hellre spelat in ljudet för att förmedla känslan. Fågelkvitter, porlande vatten, is som knakar, barn som skrattar och Eve som fnissar.
Det kryllade av porlande vatten. Som ljuv musik för öronen.
Bajs
Rester efter bröllop utanför Brämhults kyrka. Vackert!
Snö som smälter i direktsändning
Värdefull
Jag har alltid lärt mig att alla är lika mycket värda men detta påstående fick sig en törn i söndags när jag fick ett paket servetter. På servetterna stod det: Du är värd din vikt i guld. Ett gulligt budskap.
-
Med den nya kunskapen att jag är värd min vikt i guld tog jag fram miniräknaren. Enligt stureguld.se (en mycket säker och tillförlitlig källa) är jag värd ca 22.605.000 kronor i dagens guldvärde. Detta innebär att jag med åren ökat relativt stadigt i värde med tanke på de ca 8.220.000 kronor jag var värd 1996 för att inte tala om de ca 1.438.500 kronor jag var värd i oktober 1989. Frågan är om mitt värde har ökat i takt med all min kunskap jag samlat på mig eller om detta med "att vara värd sin vikt i guld" gäller alla jag känner? I så fall tycker jag att detta är mycket orättvist och vill hävda att man inte borde vara mer värd bara för att man har kraftig benstomme eller uppskattar bacon och bakverk mer än jag gör. Det skulle i så fall innebära att tex Micke är jättemycket mer värdefull än Rut och det vet jag inte om jag vill hålla med om.
-
I vilket fall hoppas jag att alla guldklimpar där ute har fått sig en semla idag! Puss på er!
Nu ringer min Mensa!
Precis som Helenis har jag en helg helt utan planer. Ganska trivsamt har det visat sig, även fast jag hade lite ångest inför helgen. I fredags fick jag spontanbesök från min "lillebror" Pontus! Åh hjälp vad roligt vi hade! Vi skrattade hysteriskt och tävlade som ett eget lag mot Haagarna och Strömstedtarna i På Spåret. Vi fick bara två poäng mindre än förlorarna och vi var väldigt nöjda!
-
En sak jag skrattade mycket åt var när Pontan satt med telefonen i handen och plötsligt sa: Åh nu ringer min Mensa! samtidigt som han reser sig upp och går ut ur rummet med telefonen. Va? sa jag, VEM ringer? Pontus kommer tillbaka med lite papper och säger: Vadå? Jag sa att nu rinner min näsa! Han skulle ju bara snyta sig.
-
Imorgon ska jag med Helena och faster Carole på "bröllop- och balmässa" på Åhaga här i Borås. Carole har gjort en bröllopsbukett som hon ställer ut på mässan. Hon är superduktig med blommor så det kommer säkert bli jätteroligt att se!
På tal om Carole så fick jag en otroligt söt sjuksköterska av henne i examenspresent. När jag köpte ett "ljushus" häromdagen och placerade sjuksköterskan bredvid så PANG blev huset ett sjukhus! Mysigt!
Till min Sandra
Idag har jag haft Sandra på premiärbesök i min nya lägenhet. Vi åt kladdis och firade hennes födelsedag som var förra veckan. Hon fick en vinflaska och en liten korg med goda saker. Vinflaskan hade jag såklart virkat in i ett fodral! Det var riktigt mysigt med besök och få snacka ikapp om allt och inget! Mer av sånt tycker jag! Jag måste skaffa mig lite kompisar här. Leker bara med mamma och virkar (vilket är dömysigt men blir nog lite galen i längden).
Tulpankärlek
Det har snöat hela natten och jag såg möjligheten att få träna lite skidåkning inför tjejvasan. Efter jobbet promenerade jag hem och bytte om till skidkläder och promenerade sedan hem till mamma (som är ensam hemma denna veckan eftersom pappa är i Säfsen med Helena, Per, Annicka, Selma, Ester, Albert och Olle. FUSK!). Jag såg redan innan jag började gå att det hade börjat snöa men jag tänkte att det inte var så farligt. När jag kom hem till mamma KRÄKsnöade det verkligen och jag var redan blöt, svettig och trött. Skidorna fick stå kvar och jag och mamma gick genom stormen till tulpangubben.
-
När man krigat genom den iskalla snön och öppnar dörren till tulpangubben blir man alldeles varm inombords. Lukten som möter en är helt underbar. Den tar förstaplatsen på min lista med goda lukter. Varmt och jordigt och en hård träbänk med tulpaner i alla tänkbara färger ligger på rad. På väggarna finns en tulpantavla med alla sorters tulpaner och hundratals tidningsklipp med Elfsborgs-motiv. Antingen tar du en tulpan av varje färg och sort eller så tar du en färdig hög. De man valt slår man bara in i lite papper och lägger pengarna i en liten burk under en korg och skriver upp hur många man tagit, hur mycket man betalat och vad man heter. Under bänken har tulpangubben kastat de tulpaner han inte tycker duger. Där kan man plocka om man inte är så noga, de ska han ändå bara sopa ut. Ibland har man den angenäma upplevelsen att få träffa självaste tulpangubben själv men oftast är man ensam i den lilla butiken. Jag tog en färdig bukett med minitulpaner och betalade 25 kronor.
-
Med tulpanerna i famnen gick vi hem och åt räkor och ägg i pitabröd. Mycket märklig mat men väldigt gott! Mysig alla hjärtans dag med min bästismamma!
Fint vin
Jag har börjat virka. Inte så att jag har virkat en grytlapp eller så. Jag virkar flera timmar om dagen. Jag sitter i soffan och virkar till Vem vet mest, Halv åtta hos mig och sedan vad som bjuds på tv. Otroligt mysigt!
-
Det började med att jag fick en bok i julklapp som hette Garn. Jag fick också en virknål och några garnnystan. Direkt på julafton när jag öppnade paketet började jag virka. Det blev ett mobiltelefonfodral. Boken innehöll massa inspiration på roliga saker man kan virka. Allt från en hel fåtölj till blomkrukor och vantar.
Senaste virkpysslet! Fina kläder till vinboxarna så de också får känna sig fina! Gul/grön/vitt till det vita vinet och röd/rosa till det röda. När det blir vår ska jag pyssla en rosa också, till rosévinet!
Välkomna på saftkalas
När jag var mindre och skulle hälsa på hemma hos Annicka och Klas fick man ofta fika med Önos saft. Annicka och Klas hade många sorters glas att välja mellan men om jag fick duka valde jag alltid en viss sort. De var gjorda i tunnt fint glas och var lagom stora. Dessutom var de vackra med blad på sidorna som gjorde att saften formade sig efter bladen när man drack. Jag tänkte, och jag tror också att jag sa, att sådana glas ska jag ha när jag blir stor.
.
Med åren har glasen blivit färre och färre och under hösten såg jag att det bara återstod ett enda av mina favoritglas. Jag sa till Annicka att jag hade tänkt att ärva dem, att jag ville ha precis de glasen. Annicka sa att jag fick gå på loppis och leta.
.
På julafton snodde jag åt mig det sista bladglaset till min julmust vid julbordet. Jag satt bredvid Kerstin och Gösta, Klas föräldrar tillika storsamlare och loppisexperter. Då slog tanken mig: Vem kan hitta glasen till mig om inte Kerstin och Gösta?! "Joo, Kerstin....De här glasen....De är de absolut godaste jag vet och jag skulle bli så lycklig om jag hade ett gäng. Har ni sett sådana på någon loppis på sista tiden?" Följdfrågan blev "Hur många vill du ha? 6, 8, 12?"
.
Häromveckan fick jag en brun pappkasse med sju fantastiska glas av precis den sort jag önskat mig sedan jag var liten!
TACK KERSTIN OCH GÖSTA!
