När jag var mindre (mellan 6 och 13 år) bodde min 15 år äldre storasyster Milla på Trandaredsgatan i en liten etta som hon köpte för 8000 kronor. Från vårt barndomshem till Millas lägenhet tog det ungefär 10 minuter att cykla vilket var alldeles lagom för en liten flicka som mig. Milla tyckte, precis som de flesta av oss andra, att det var ganska tråkigt att tvätta. Därför brukade hon tajma in sina tvättider med de tider jag kunde komma på besök. Hon ringde hem till oss och sa: Eve, nu är det tvättdags, kommer du? Självklart hoppade jag på cykeln och trampade iväg till Trandaredsgatan på studs!
-
Jag älskade lukten som mötte en när man gick ner i källaren. Först luktade det pizza, sedan frisör, efter det tvättstuga och om man gick en liten bit till så luktade det nybakat. Milla bodde i ett hus som inhuserade både Nisses hårsalong, en bra pizzeria och Karins hembageri. Dock var tvättstugelukten den jag uppskattade mest. Väl i tvättstugan lyfte Milla upp mig på tvättmaskinen där jag fick sitta och måtta i tvättmedlet i rätt hål. När tvätten rullat igång brukade vi gå och kolla i det lilla källarförådet som hörde till lägenheten och se om vi hittade någonting spännande. Det fanns också en mycket intressant vind där man kunde äventyra. Innan maskinen var klar brukade vi hinna hoppa i sängen och digga Winnerbäck också innan det var dags att springa ner i tvättstugan igen för att köra igång en ny maskin och hänga den blöta tvätten.
-
Torkrummet var även det en favorit! Det blåste, var mysigt med blöta lakan och bäst av allt: att sitta i den lilla vagnen, gjord för tvätt, och köra rally!
-
När tvätten var klar kunde man gå till Karins bageri och köpa en vaniljbulle eller någonting annat gott som kunde avnjutas på Millas balkong som belöning för en bra tvätt!
-
Varför njuter jag inte så mycket idag när tvätten snurrar nere tvättstugan på Röntgenvägen? Varför har inte jag ett litet barn som hjälper mig? Eller en Milla som underhåller? Tror att jag ska kräva sällskap av henne nästa gång jag tvättar!
