evelinajustnu

Smärtsam känsla av att vara för liten

Idag ringde pappa mig. Vi snackade massa skit som vanligt men han kom också med ett tips! "Gå in på Millas blogg och läs vad hon skrivit om farmor" sa han. "Tror nog att du också kan bli lite våt i ögonen av det".

Sagt och gjort, jag gick in och läste. Och jo, det va svårt att inte få lite tårar i ögonen. Både av Millas inlägg och av Nennes kommentar. Sen infinner sig en annan känsla. En som inte borde vara där.... Jag blir avundsjuk.

Jag har inte dessa minnen av min farmor. Visst minns jag henne som en mystant som va både snäll och kärleksfull. Jag har liksom inte riktigt kvar så många minnen alls. Jag minns att när vi träffades så snodde jag rollatorn och körde race! Antingen i korridorerna på Blombacka, där hon bodde. Eller hemma på gatan med Björn. Superskoj! Minns också att hon hade en plocka-upp-grejer-man-tappar-på-golvet-grej som jag brukade leka med. Och jag minns att vi brukade lussa för henne och ibland för de andra tanterna och gubbarna också. Tror att jag vill minnas att hon skrattade mycket åt våra fjantiga egenskrivna sånger som alltid skriver när någon fyller jämt.

Trots dessa minnen är jag ändå avundsjuk på att jag inte minns mer. Att jag inte kan säga vad vi egentligen brukade prata om.

På jul och allahelgona går vi alltid till farmors grav och tänder ljus. I julas var det för mycket snö för Martin, som bara hade lågskor, så han stod på den lilla upptramade stigen och skrev farmors namn med tillhörande pil i snön för att alla skulle kunna se att det faktiskt är här Irmgard ligger. Milla och pappa var övertygade om att detta precis var farmors humor och att hon hade skrattat gott. Eftersom jag inte minns farmors humor så tror jag på Milla och pappa. Jag tyckte att det va skitkul och i så fall har vi i alla fall samma humor, farmor och jag.

Jag minns att jag var med er och lussade för Irmgard en gång!

Åh, finaste bilden! Du har ju dina egna roliga minnen av henne. "Plocka-upp-grejer-man-tappar-på-golvet-grejen" är ju ditt roliga minne. Mitt roligaste har jag egentligen inte skrivit om det var när vår mor arbetade och pendlade till Stockholm om veckorna och farmor hjälpte till med att passa oss. Även då var hon något korpulent och jag minns att hon låg på rygg på golvet och jag satt över henne med både kavel och vetemjöl och lekte att hennes mage var en stor bulldeg. Inte alla farmödrar som går med på den leken ;-)

Helt underbart! Vi ses snart! Kram!Flera har upplevt detta som helt underbara minnen!