evelinajustnu

-

I lördags åkte jag, mamma och pappa till Gävle igen. Så fort vi passerade Dalälven började jag komma i stämning och började prata gävlemål. När vi körde av avfarten Gävle C kände jag en behaglig känsla i hela kroppen. MIN stad. Inte mamma och pappas. Här visar jag vägen! Klockan var ungefär halv tre och päronen fick släppa av mig utanför Nian och jag lät dom själva leta upp parkeringsplats medan jag skyndade mig in på systemet för att köpa en flaska vin innan stängning. Inne på Nian var det mesta sig likt och jag insåg att jag känner grymt mycket fler människor i Gävle än i Borås. Jag hann se över tio personer som jag i alla fall visste namnet på innan jag mötte mor och far på deras hotell igen. Hotellet som jag dessutom besökt flera gånger i nollningssammanhang då det under min tid alltid har varit studentkorridorer och inte hotell. Skumt!

-

När de hade fått titta runt på hotellet gick vi ut på stan. Första stoppet blev på Brända Bocken på Stortorget och en kik på menyn. Jag fick flashback till Bockens goda mojitos och vitlöksbröd men mamma tyckte inte att menyn föll henne i smaken så vi gick vidare mot Helt Enkelt och kollade på deras meny och bestämde att det verkade mycket gott. Och Helt Enkelt gjorde oss inte besvikna. Galet god mat, mycket bra service och trevlig plats vid fönstret så vi kunde spana på folk utanför. Gävles bästa restaurang enligt mig. Självklart vitlöksbröd till förrätt och jag var nostalgisk och tänkte på att vi firat både min och Knaggs födelsedag där. Alla på restaurangen pratade gävlemål och jag kom på mig själv med att sluta äta och bara sitta och le och njuta av dialekten. Den har varit så självklar men nu kan jag verkligen uppskatta den. Så hemtrevlig! Med utsikt över Rådhustorget såg jag säkert tio personer till som jag kände igen (bland annat DJ Leffe, den mannen förföljer mig). Jag mindes också alla lekar vi lekt på Rådhustorget under nollningar och medlemsdagar och platsen där Tant Grön låg och alla goda och mysiga stunder vi haft på uteserveringen.

-

Efter den delikata måltiden promenerade jag upp mot Brynäs, via söder och fnissade åt minnet av Frasses-killen och Fias gurkhistoria på Ica Söder, och plingade tillslut på hemma hos Fillan. Hela grejen att få vara på Brynäs är ljuvligt och Fillans gästvänlighet och sug på chips och godis var oförändrat så vi traskade till Fjällbacken och shoppade. Nostalgiiii. Många skitsnack senare kom Fia också och vi fick prata sjukvård en sväng. Rut hade njutit!

-

När jag och Fia traskade hem mot Tallis luktade det Skutskär i luften. Ett sant Gävletecken. Erik var vaken så vi fick snacka lite med honom innan Fia bäddade ner mig i soffan och pussade godnatt (riktigt så var det inte men det låter mysigt). Söndagsmorgonen bjöd på Gevalia-doft, ett andra sant tecken på att man är i Gävle. Jag och Fisen cyklade ner på stan för frukost på Waynes. Jag fick cykla på min Karin med min Fia. Kan det bli bättre? Det satt en lapp i en av lamporna på fiket. En hälsning till mig från mina fina flickor.

-

Vi packade in Karin i bilen och sa hejdå till Fia och Gävle för den här gången. Men jag kommer tillbaka. Igen och igen och igen för jag älskar den här staden. Den kommer aldrig att bli vad den en gång har varit för mig och mitt liv men en stor del av mitt hjärta är planterat där. Stadigt i jorden någonstans mellan Högskolan och Brynäs...