Lilla pojken
Jag har plötsligt börjat få så gröna fingrar. I Gävle hade jag knappt några växter och de jag hade kunde jag inte ta hand om. För att inte tala om när jag passade Farsanes stackars orkidéer i Flempan. Nu har jag helt plöstsligt börjat så örter att ha i köksfönstret (leker att jag är mitt i en mäklarannons) och för några månader sedan fick jag en växt av mamma som var en avkomma från en hon har hemma. Nu har min också fått barn så mammas växt har blivit mormor. Just nu står bebisarna i ett glas med vatten för att få lite rötter och växa till sig. Nästa gång ni hälsar på får ni gärna en bebis med er.
Och i helgen var jag och mamma hemma hos Martin och Erika i Falkenberg. Jag och mamma gick loss på alla deras blomster. Vi bytte jord, planterade om, delade och kastade. De hade två palmer som stod i en kruka och som började få det lite trångt så jag och mamma skulle dela på dem. Mamma frågade: Men Marre vad ska vi göra med den lilla pojken? Vi förstod just ingenting men mamma syftade på palmernas gemensamma lilla barn som stod klämd bredvid de stora palmerna. Den får Eve, tyckte Martin. Han fick åka i en liten plastpåse med blött hushållspapper hem till Borås där han fick jord och en grön kruka. Lilla pojken är en kär ny familjemedlem. Hoppas att han växter sig lika stor och ståtlig som mamma och pappa i Falkenberg, som nu mer står separerade i varsin kruka (Lilla pojken får nog inga syskon).
Kommentarer
Postat av: Therese Knaggård
Va många små barn du får där hemma. Fiint! :) Hoppas lilla pojken trivs och frodas!
Postat av: Nenne
Vad mysigt att du har adopterat! Tänk på att det är viktigt för adopterade barn att få lov att söka efter sina rötter när de växer upp... Hahahahahahahaha!!! Rötter!!! Hahahahahahahaha!!!
Trackback
