Vem?
Fick ett oväntat rita-en-teckning-sug. Kan någon gissa vem som fick vara modell?
En vanlig scen ur Evelinas liv
Hos frisören
Frisören: Går du i skolan eller?
Evelina: Nej jag jobbar.
Frisören: Jaha, vart då?
Evelina: På Karolinska.
Frisören: Jaha, med vadå?
Evelina: Jag är sjuksköterska.
Frisören: Men… du är så ung?
Evelina: Jag är väl så ung man kan vara för att vara sjuksköterska.
Frisören: ….(lång tystnad) Hur gammal är man då?
Evelina: 22.
Frisören: Du ser verkligen MYCKET yngre ut.
Evelina: …
Frisören: Nu klipper vi en frisyr så du ser lite äldre ut!
Tvättstugenostalgi
När jag var mindre (mellan 6 och 13 år) bodde min 15 år äldre storasyster Milla på Trandaredsgatan i en liten etta som hon köpte för 8000 kronor. Från vårt barndomshem till Millas lägenhet tog det ungefär 10 minuter att cykla vilket var alldeles lagom för en liten flicka som mig. Milla tyckte, precis som de flesta av oss andra, att det var ganska tråkigt att tvätta. Därför brukade hon tajma in sina tvättider med de tider jag kunde komma på besök. Hon ringde hem till oss och sa: Eve, nu är det tvättdags, kommer du? Självklart hoppade jag på cykeln och trampade iväg till Trandaredsgatan på studs!
-
Jag älskade lukten som mötte en när man gick ner i källaren. Först luktade det pizza, sedan frisör, efter det tvättstuga och om man gick en liten bit till så luktade det nybakat. Milla bodde i ett hus som inhuserade både Nisses hårsalong, en bra pizzeria och Karins hembageri. Dock var tvättstugelukten den jag uppskattade mest. Väl i tvättstugan lyfte Milla upp mig på tvättmaskinen där jag fick sitta och måtta i tvättmedlet i rätt hål. När tvätten rullat igång brukade vi gå och kolla i det lilla källarförådet som hörde till lägenheten och se om vi hittade någonting spännande. Det fanns också en mycket intressant vind där man kunde äventyra. Innan maskinen var klar brukade vi hinna hoppa i sängen och digga Winnerbäck också innan det var dags att springa ner i tvättstugan igen för att köra igång en ny maskin och hänga den blöta tvätten.
-
Torkrummet var även det en favorit! Det blåste, var mysigt med blöta lakan och bäst av allt: att sitta i den lilla vagnen, gjord för tvätt, och köra rally!
-
När tvätten var klar kunde man gå till Karins bageri och köpa en vaniljbulle eller någonting annat gott som kunde avnjutas på Millas balkong som belöning för en bra tvätt!
-
Varför njuter jag inte så mycket idag när tvätten snurrar nere tvättstugan på Röntgenvägen? Varför har inte jag ett litet barn som hjälper mig? Eller en Milla som underhåller? Tror att jag ska kräva sällskap av henne nästa gång jag tvättar!
Nu kommer solen igen...
Och pang så hade vi sommar igen! Jag tog tillfället i akt efter jobbet och tog en tur på longboarden. Körde lite vilse men hittade hem tillslut!
När jag hittat hem satte jag mig i solen utanför huset och läste en god bok. Hade inte vackraste utsikten men boken är bra och solen stekte så jag klagar inte.
En träff med en ängel
Idag har jag haft min värsta upplevelse som sjuksköterska. Jag tror att den kommer behålla första platsen bra länge. Eftersom detta är en blogg och jag har tystnadsplikt får jag inte berätta vad som hänt men jag kan säga att livet är inte rättvist mot alla. Man ska inte behöva dö innan man fyllt 30, skapat familj, fått leva livet.
...
På pendeln på vägen hem från jobbet satte det sig en tjej mittemot mig. En cool tjej med piercingar lite här och var och snaggat hår. Hon hade stora hörlurar över öronen och lyssnade förmodligen på någon häftig musik. Hon tittade lite på mig, som man gör när man åker pendel. Jag satt och tittade ut genom fönstret och tänkte på det som hänt på jobbet och kämpade med hela min kropp för att inte börja gråta. Tjejen mittemot plockar fram block och två pennor, en blå och en grön, och börjar rita. Efter ett tag tittar hon upp, vänder blocket mot mig och ler försiktigt: HUR ÄRE? står det i grönt och blått. Jag tittar på henne och vet inte vad jag ska tro. I Stockholm pratar man inte med okända människor. Tjejen säger "Du behöver inte svara. Du ser så ledsen ut bara. Du kan få skriva om du vill? Eller så kan jag va tyst? Eller så får du bara ett tips på en bra låt!" Jag vet inte vad jag ska säga. Vet att jag kommer att börja gråta om jag öppnar munnen och jag kan ju inte gråta inför hela pendeln. "Jag har varit på jobbet" snyftar jag fram. "Jag är sjuksköterska, helt ny, andra veckan på jobbet". Tjejen tittar förstående på mig och undrar det är stressigt och pressande att va ny. Jag förklarar att vi haft dödsfall och att han var ung, för ung.
...
Vi pratade med varandra hela vägen hem. Hon berättade om sitt liv. Att hon va ny i Stockholm och tänkte att hon aldrig kommer att träffa mig igen och ingen förlorar på att fråga någon som är ledsen hur det är. Jag tror inte heller att vi kommer träffas igen. Hon måste ha varit utsänd av någon för att skydda mig. Hjälpa mig när jag höll på att gå sönder. En ängel? Jag blev otroligt inspirerad och hoppas att jag en dag kommer våga fråga någon som jag ser är ledsen hur den mår.
...
När jag kom hem fick jag sitta hos en annan ängel och dricka te och prata av mig. Skönt att ha min Knagg så nära! Tack! Nu ska jag försöka sova. Får se hur det går. Godnatt!
En vecka
Om en vecka har jag jobbat min första dag på radiumhemmet. En dröm och en stor rädsla.
Sista tiden på sjuksköterskeprogrammet spenderas med sol, grill, musik och de godaste av goda vänner. Den senaste veckan har jag sovit och ätit frukost hemma. Annars har jag varit överallt där det finns sol, grill, musik, Knagg, Fia, Rut och Helenis. Och ooooh vad jag njuter.
Igår såg vi Håkan. Igen. Han var bra. Igen. Man blir ju gärna väldigt nostalgisk och lite snyftig såhär på sluttampen och Håkan är bra på att veta vad man tycker och tänker. Som vanligt. Han känner oss på så otroligt många plan.
Nu är det fyra dagar kvar med gänget, så som det är nu. Imorgon blir det Ruts stora framförande och pressenterande av exjobbet. Efter det blir det Rederiet-afton. På onsdag blir det det årliga cocktailpartyt och på torsdag klassfest. På fredag är den stora examensdagen. HJÄLP! Och HURRA!
Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann
Friluftsdag ala Eve och Fia
Idag har jag och Fisen haft friluftsdag. Vi började mot väggen utanför mitt hus. Jag hade högläsning för Fia om gynekologiska sjukdomar. Efter detta förflyttade vi oss till en filt på gräsmattan för att fortsätta solandet där. Allt stekande gjorde oss hungriga och vi skiljdes åt för en snabb lunch. Vi återförenades och gick till affären för att köpa glass. I den lilla "tipsbutiken" utanför vår affär hade vi sett att de hade Triumf Glass. Otroligt taggade gick vi dit för att sedan besviket se att de hade stängt. Eftersom vi är oändligt trötta på GB-glass så gick vi till den andra affären och ser till vår glädje att de har SIA-glass i sin lilla "tipsbutik" utanför. Men nej, de hade också stängt så vi fick likförbannat köpa GB-glass. Som plåster på såren fick vi titta på IFK Gävle - IK Sätra flickor 14. Sätra vann och vi utsåg "hon-i-dom-röda-skorna" i vinnarlaget till matchens lirare. När matchen var slut cyklade vi runt stan lite och kollade på folk. Mest spännande var killarna i vita linnen som va ute och fotade. De kände sig förmodligen oändligt häftiga och jag och Fia kunde inte annat än att hålla med! VILKA KILLAR!
Efter en sånhär dag är man trött och glad och vill inte att studenttiden i Gävle någonsin ska ta slut. Våren i Gävle är bland det absolut bästa jag vet!
Min idol
Jag har tittat på Babel ikväll. Det brukar min mamma göra så det kändes mysigt. En av mina största idoler var där idag och gjorde en dokudikt. En dikt ur verkligheten efter ett litet studiebesök på valfri plats. Fredrik Lindström valde ett krematorium. Jag som själv är otroligt intresserad av döden gillade dikten otroligt mycket!
På krematoriet
Var tar vi vägen när vi dör?
Till krematoriet faktiskt, de allra flesta av oss.
Det är en flyktingförläggning
där vi i stillhet ska smugglas över
till den andra sidan.
Man kan inte ha de döda ibland oss.
De påminner oss alldeles för mycket
om det här finstilta kontraktet
vi en gång skrev på,
Där det står att livet,
det är det enda som räknas.
Mister man det
så mister man allt.
Här går vår gräns,
här upphör faktiskt vårt ansvar.
Det här är allas vår skamfyllda baltutlämning.
Vi vet ingenting
om vad som väntar våra närmaste
på den andra sidan.
Vi är begränsade vid livet förklarar vi,
vi skäms över vår dödlighet.
Därför umgås vi levande
nästan bara med levande,
för vi har gemensamma problem.
Andra måste arbeta,
Gud till exempel,
allt mer kringskuren,
fullföljer ändå till punkt och pricka
sina åtaganden.
Förklädd
till tatuerad kremeringsarbetare från Vällingby,
rakar han försiktigt askan ur ugnen,
håller de döda i handen
och följer dem en bit
nedför korridoren.
Fredrik Lindström
Nya kunskaper
I tre dagar har jag varit i Stockholm på utbildning i cytostatika och säkerhet. En kurs som kostar min arbetsgivare några tusenlappar och ger mig diplom med EONS-stämpel. European Oncology Nursing Society har godkänt min utbildning. Låter inte det häftigt så säg! Vi har fått lära oss jättemycket nyttigt och endel mindre viktigt! Det viktiga lägger jag i min kunskapsryggsäck och det oviktiga berättar jag här!
- Södersjukhusets onkologavdelning har bättre utsikt än radiumhemmets. På SÖS har man utsikt över Årstaviken och kan prata med patienterna om utsikten och få berättat att "där badade jag som barn". På Radiumhemmet har vi utsikt över E4an! Då kan patienterna säga "där körde jag en gång". Det är alltså mindre givande.
- Om patienten har en central infart är det inte så smart att köra smör i den. Då kan den "fetta igen".
- Om man spiller cytostatika finns det små boxar att plocka fram. Dessa innehåller, förutom rymddräkt, en skyllt och avspärrningsband med texten "Cytostatikaolycka, gå ej nära utan skyddskläder" på mååånga internationella språk, en sopskyffel och diverse andra fina grejer! Men vi spolar in det i patienternas blod!
Vill framhålla att detta på intet sätt är kritik eller på något sätt negativt! Bara ett resultat av otroligt duktiga och engagerade föreläsare som har gjort att jag känner mig tryggare inför i sommar!
Har dessutom fått bo med Hanna och Rut de här dagarna! Det har varit supermysigt och gosigt! Kommer att sakna min soffa inatt!
Vuxen(?)
Jag känner hur jag de senaste åren bara har blivit äldre och äldre. 10 juni borde jag nog bli vuxen på riktigt. Examen och flytt till huvudstaden är nog mitt största steg hittills. Andra saker som gör mig vuxen är att jag just har deklarerat och gjort egna tillägg utan att någon har hjälpt mig (tror förstås att jag gjorde det förra året också). I veckan fick jag Karolinska sjukhusets personaltidning. Det känns stort. Snart är det dags att börja med allt det där andra vuxna man måste göra. Hålla mina blomster levande finns till exempel kvar på min detta-ska-jag-kunna-för-att-vara-vuxen-lista. Saker jag redan kan pricka av är att virka mormorsrutor, passa barn, baka bröd och bullar, klä mig efter väder, tanka bilar och dricka kaffe och vin.
Blääääää!
Känner mig så otroligt oändligt yngklig. Har längtat och väntat hela veckan på att mamma och pappa skulle komma på besök över helgen. Så går jag och blir sjuk!? Spyr oc har mig! Nu längtar jag ännu mer efter mamma och pappa men de kan ju inte komma nu! BAJS OCH FANSKAP! Ge mig kraft tack!
Tisdagstema: Position
Det där med tisdagstema var inte nått lätt att komma ihåg. Idag är det dock tisdag och jag var klok nog att komma på det! Dagens tema är position och tankarna gick till min egen position som back när jag spelar ishockey. När jag gick igenom en massa bilder i datorn hittade jag dock en annan skön position och fick svårt att välja. Blir alltså två bilder.
Olle i en position mellan statyns ben
Bakom galler i Borås ishalls B-hall
Gurkinlägget
Ibland när man läser andras bloggar blir man helt fast. Det kan vara själva bloggen i sig eller ett specifikt inlägg som är sådär speciellt fantastiskt. När jag tidigare i min blogghistoria har refererat till andra bloggar har det mest varit, för mig, okända människors bloggar. Den här gången är det en betydligt personligare inlägg jag vill referera till. Det handlar självklart om Fias Gurkinläggg. Jag skrattar så jag gråter när jag läser det! Det är så hysteriskt roligt! Jag har lyckats att kommentera det två gånger nu och kommer med största sannolikhet att kommentera det igen och igen. Min favoritmening i inlägget är Då kommer helt plötsligt smörmannen ut i från affären och säger ”gurkmannen har två gurkor där inne såg jag, en kanske är din!” Inlägget handlar helt enkelt om ett missförstånd i mataffärsmiljö och igenkänningen är total.
Tur att Fia alltid har full koll när hon handlar, annars hade hon kanske råkat komma hem utan gurka till tacopajen!
Nu kan du få mig så lätt
Träffade den här killen. Han har lärt mig ett och annat om kärlek idag. Och kär, ja det är jag! Tack Håkan!
Vasaloppsvägg
Jag har gjort iordning en liten Tjejvasanvägg! När jag blir gammal kommer den vara skitstor! Oj va tjejvasor jag ska åka i mina dar!
En uppdatering
Rut bad mig blogga. Om livet, våren, sommaren, Mello och henne. Ja men varför inte?
-
Livet: Ja, va säger man. Just nu består det av en känsla av mättnad i magen. Har just ätit. Lyssnar på radio. Har lila tulpaner på bordet och pratade just med storebror i telefon. Alltid lika trevligt. Han hade varit på Lidl. Fest och kalas! Min hjärna vill explodera lite. En ihållande känsla som hållt mig något låg hela helgen. Får nog besök snart. Kanske blir kult. Förmodligen. Mysigt om inte annat!
+ Tulpaner, storebröder, besök
- Huvudvärk, omtentor, måsten
Våren: Ja, va säger man. Den har kommit ganska långt på Brynäs. Längre än resten av Gävle vill jag våga påstå. Jag har sett gräs, sol, snö som smälter och torra gator. Verkar lovande. Idag har man dock gått utanför dörren på egen risk. Jag riskerade livet genom att gå/cykla på Gävles otroooligt isiga gator. Detta räknar jag nog inte till våren. Bortse från det. I övrigt längtar jag nog lite till våren. Det blir lite lättare med allt då. Vore så gott att grilla. Vill dessvärre inte att tiden ska gå så fort. Svår balans det där med tid. Speciellt framtid.
+ Brynäs, sol, grillat
- Halka, is, tid
Sommaren: Ja, va säger man. Känns avlägsen men vet att den kommer med hastighet av en löpande giraff. Är rädd. Dödsrädd nästan. Men det ska man inte vara. Det ska gå så bra. Vara så kul och funka så bra. Hej ångest. Men glass är ju gott. Och Stockholm är vackert. Kalas är trevliga. Och gräddtårta.
+ Stockholm, glass, kalas
- Ångest, sjuksköterskor, nybörjare
Mello: Oh my God, Im in love!
+ Glitter, glamour, det-hysteriska-dansandet-och-sjungandet-som-föjler-melodifestivalen
- Hmm...att det tar slut för fort?
Rut: Ja, va säger man. Mina kvällar utan henne är alltid tomma och lite konstiga. Mina kvällar med henne är alltid fulla med allvar, fjanterier, mat och efterrätter. Vill aldrig att studenttiden och tiden vi kan äta kvällsmat tillsammans ska ta slut. Söndagskvällar är ofta bra. Men nu är hon hos min ärkefiende: Marcus! Grrrr... Men tror att hon myser och då är jag förvisso glad.
+ Mat, allvar, söndagar
- Ensamma kvällar, Stockholm, tomhet
Ses i Mora!
På lördag åker jag, Fia, Knagg, Helenis och Rutan Tjejvasan! Tredje gången för Fia, andra gången för mig, Knagg och Helenis och första gången för Rutan! Dessutom startar mamma, Milla och Nenne tre startled efter oss! Det är helt underbart roligt!
"Rosa mössor upp och hoppa! Vi vill dricka blåbärssoppa!"
Halv åtta hos oss
Jag och Fia, Rut och Fillan och Knagg och Helenis har börjat vår lilla par-lek Halv åtta hos oss. Under ett par veckor kommer vi laga mat och bjuda varandra på trerätters. Självklart sätter vi betyg och leker att Helge Skoog är här. Först ut var jag och Fia! Vi bjöd på en fin middag med goda viner!
Västerbottenpaj med räkor, löjrom, rödlök och creme fraiche
Oxfilé med egenplockade trattkantareller i en sås med touch av Mackmyra serverat med säsongens lokala grönsaker rostade med havssalt och olivolja
Blåbärsdröm omfamnad av mörk choklad
Tisdagstema: Önskan
Jag och Fia ska börja med tisdagstema. Det går ut på att man varje tisdag får ett tema från tisdagstema.se och sen tar man en bild, ny eller gammal, som man fotat själv och lägger upp på sin blogg. Dagens tema är Önskan.
Eftersom man alltid önskar sig sånt man inte har så önskar jag mig evig vår i Gävle. I minst ett år till. Jag vill vara student, i Gävle, ha vår, ligga och steka, grilla kött och äta fetaost, kanske plugga lite emellanåt, inte ha så mycket hängande över sig, äta polkachoklad och allt annat man gör i Gävle på våren. Boulongerskogen så ofta man kan helt enkelt! Vem ska jag önska mig ifrån?
Smärtsam känsla av att vara för liten
Idag ringde pappa mig. Vi snackade massa skit som vanligt men han kom också med ett tips! "Gå in på Millas blogg och läs vad hon skrivit om farmor" sa han. "Tror nog att du också kan bli lite våt i ögonen av det".
Sagt och gjort, jag gick in och läste. Och jo, det va svårt att inte få lite tårar i ögonen. Både av Millas inlägg och av Nennes kommentar. Sen infinner sig en annan känsla. En som inte borde vara där.... Jag blir avundsjuk.
Jag har inte dessa minnen av min farmor. Visst minns jag henne som en mystant som va både snäll och kärleksfull. Jag har liksom inte riktigt kvar så många minnen alls. Jag minns att när vi träffades så snodde jag rollatorn och körde race! Antingen i korridorerna på Blombacka, där hon bodde. Eller hemma på gatan med Björn. Superskoj! Minns också att hon hade en plocka-upp-grejer-man-tappar-på-golvet-grej som jag brukade leka med. Och jag minns att vi brukade lussa för henne och ibland för de andra tanterna och gubbarna också. Tror att jag vill minnas att hon skrattade mycket åt våra fjantiga egenskrivna sånger som alltid skriver när någon fyller jämt.
Trots dessa minnen är jag ändå avundsjuk på att jag inte minns mer. Att jag inte kan säga vad vi egentligen brukade prata om.
På jul och allahelgona går vi alltid till farmors grav och tänder ljus. I julas var det för mycket snö för Martin, som bara hade lågskor, så han stod på den lilla upptramade stigen och skrev farmors namn med tillhörande pil i snön för att alla skulle kunna se att det faktiskt är här Irmgard ligger. Milla och pappa var övertygade om att detta precis var farmors humor och att hon hade skrattat gott. Eftersom jag inte minns farmors humor så tror jag på Milla och pappa. Jag tyckte att det va skitkul och i så fall har vi i alla fall samma humor, farmor och jag.
